Symmetriska band |

symmetriska band – band, vars skalor är baserade på lika delning av oktaven. Liksom andra band, S. l. är byggda utifrån ett visst centrum. element (förkortat CE). Men till skillnad från till exempel från dur eller moll, S. l. bildas inte på basis av en dur eller moll triad, utan på basis av konsonans (eller centrala relationer) som är resultatet av uppdelningen av 12 halvtoner i 2, 3, 4 eller 6 lika delar. Därav 4 möjligheter – 12: 6, 12: 4, 12: 3, 12: 2 och följaktligen 4 huvudsakliga. typ S.l. De är namngivna enligt deras CE (precis som en dur är uppkallad efter dess CE – durtriad): I – helton (CE 12: 6 = helton sexton); II – reducerad eller lågfrekvent (CE 12: 4 = smart septimackord); III – ökade eller större terts (CE 12: 3 = ökad triad); IV – triton (eller dubbelläge, termen för BL Yavorsky) (CE 12: 2 = triton). Beroende på specifika. strukturer av skala III och IV typer av band är uppdelade i flera. undertyper. Teoretiskt möjlig division 12:12 ger ytterligare en typ av S. l. (V) – begränsande, men saknar egendom. strukturella och därför skilda. Pivottabell S. l .:

Teoretiska S:s förklaring av l. ta emot i linje med det estetiska. traditioner inom proportionsteorin, vilket sätter dem i en naturlig koppling med andra typer av modala system – dur-mollsystemets och medeltidens former. band. Den gemensamma förklaringen för alla är att varje typ av mod, beroende på dess CE, motsvarar en av de numeriska progressioner som är kända sedan antiken – aritmetiska, harmoniska och geometriska. De numeriska serierna som bildas av dem, som ger CE för vart och ett av dessa system, ges i termer av talens koefficienter. fluktuationer.

Tillämpningsexempel S. l. i musikliter-re (siffrorna anger siffrorna för S. l. i det musikaliska exemplet):

1. MI Glinka. "Ruslan och Lyudmila", skala av Chernomor. 2. NA Rimsky-Korsakov. "Sadko", 2:a målningen. 3. NA Rimsky-Korsakov. "Golden Cockerel", tuppkråka (nummer 76, takt 5-10). 4. NA Rimsky-Korsakov. "Snow Maiden", Leshys tema (nummer 56-58). 5. AN Cherepnin. Studera för piano. op. 56 nr 4. 6. IP Stravinsky. "Firebird" (nummer 22-29). 7. IF Stravinsky. "Persilja", temat för Petrusjka (se i Art. Polyaccord). 8. SV Protopopov. "Crow and Cancer" för röst med piano. 9. O. Messiaen. "20 visningar...", nr 5 (se artikeln Polymodalitet). 10. AK Lyadoi. "Från apokalypsen" (nummer 7). 11. O. Messiaen. L'Ascension för orgel, 4:e sats. 12. A. Webern. Variationer för fp. op. 27, 4:e delen (se i Art. Dodecaphony).

Se även artiklarna Tritonläge, Ökat läge, Reducerat läge, Heltonsläge.

S.l. – en av typerna av modalitet (modalitet) tillsammans med pentatonisk, diatonisk, dekomp. typ av komplicerade band. S.l. avgrenade från de gemensamma europeiska systemen för dur och moll (förformerna av sl är transponerande sekvenser, lika-tert-cykler av tonaliteter, figuration och anharmonicitet av konsonanser med lika intervall). De första proverna av S. l. är slumpmässiga till sin natur (de tidigaste, före 1722, i sarabanden i den 3:e engelska sviten av JS Bach, takt 17-19: des2 (ces2)-bl-as1-g1-f1-e1-d1-cis1. Användning av C L. som ett speciellt uttrycksmedel började på 19-talet (ökad mode och heltonskala i basen Sanctus av mässan Es-dur av Schubert, 1828; ökad mode och heltonskala i basen i operan Gud och Bayadere av Auber, 1830, 1835 post i St. Petersburg under titeln La Bayadère in Love; även av Chopin). musikaliskt språk, och kopplat till ett intresse för vad som är främmande för detta språk.) AN Verstovsky, MI Glinka, AS Dargomyzhsky, NA Rimsky-Korsakov, PI Tchaikovsky, AK Lyadov, VI Rebikov, AN Skryabin, IF Stravinsky, AN Cherepnin och även SS Prokofiev, N. Ya. Myaskovsky, DD Shostakovich, SV Protopopov, MIVerikovsky, SE Feinberg, AN Alexandrov och andra. tonsättare till S. l. F. Liszt, R. Wagner, K. Debussy, B. Bartok tilltalade; särskilt brett och detaljerat S. l. utvecklad av O. Messiaen. I musiken S:s teori om l. beskrevs ursprungligen som speciella utomjordiska lägen (till exempel i G. Kapellen, 1908, demonstrerades "kinesisk heltonsmusik" på prover som författaren komponerat som "extrem exotism"). I rysk teoretisk musikvetenskap den första beskrivningen av S. l. (under namnet "cirkulära" modulerande sekvenser, "cirklar" av dur och moll tredjedelar) tillhör Rimsky-Korsakov (1884-85); den första teoretiska S:s förklaring av l. föreslogs av BL Yavorsky i början. 20-talet Från utlandet. teoretiker teorin om S. l. utvecklad främst av Messiaen (“Modes of Limited Transposition”, 1944) och E. Lendvai (“System of Axes”, på exemplet med Bartoks musik, 1957).

Referenser: Rimsky-Korsakov NA, Praktisk lärobok i harmoni, St. Petersburg, 1886, samma, Poln. coll. soch., vol. IV, M., 1960; Yavorsky BL, Det musikaliska talets struktur, del 1-3, (M., 1908); Kastalsky AD, Drag av det folk-ryska musiksystemet, M. – Pg., 1923, 1961; AM, A. Cherepnin (notografi), "Contemporary Music", 1925, nr 11; Protopopov SV, Elements of the struktur av musikaliskt tal, del 1-2, M., 1930; Tyutmanov IA, Några drag av den modal-harmoniska stilen hos HA Rimsky-Korsakov, i boken: Vetenskapliga och metodologiska anteckningar om Saratov-staten. vinterträdgård, vol. 1-4, Saratov, 1957-61; Budrin B., Några frågor om Rimsky-Korsakovs harmoniska språk i operor under första hälften av 90-talet, Proceedings of the Department of Music Theory of the Moscow Conservatory, vol. 1, 1960; Sposobin IV, Föreläsningar om harmoniens gång, M., 1969; Kholopov Yu. N., Symmetriska lägen i Yavorskys och Messiaens teoretiska system, i boken: Music and Modernity, vol. 7, M., 1971; Mazel LA, Problems of classical harmony, M., 1972; Tsukkerman VA, Några frågor om harmoni, i sin bok: Musikteoretiska essäer och etuder, vol. 2, M., 1975; Capellen G., Ein neuer exotischer Musikstil, Stuttg., 11; his, Fortschrittliche Harmonie- und Melodielehre, Lpz., 1906; Busoni F., Entwurf einer neuen Дsthetik der Tonkunst, Triest, 1908 (rysk översättning: Busoni F., Sketch of a new aesthetics of musical art, St. Petersburg, 1907); Schönberg A., Harmonielehre.W., 1912; Setacio1911i G., Note ed appunti al Trattato d'armonia di C. de Sanctis…, Mil. – NY, (1); Weig1923 B., Harmonielehre, Bd 1-1, Mainz, 2; Hbba A., Neue Harmonielehre…, Lpz., 1925; Messiaen O., Technique de mon langage musical, v. 1927-1, P., (2); Lendvai E., Einführung in die Formenund Harmoniewelt Bartoks, i: Byla Bartuk. Weg und Werk, Bdpst, 1944; Reich W., Alexander Tcsherepnin, Bonn, (1957).

Yu. H. Kholopov