Inspelaren från grunden. Ljudet av flöjten.

Söker efter ljud

Faktum är att all skönhet med inspelaren ligger i dess ljud. Det är resultatet av den karakteristiska strukturen hos detta instrument, som kan uppnå ett sådant ljud. Men huruvida det erhållna ljudet blir fylligare, mer ädelt eller genomsnittligt, beror det på vilket material vårt instrument är tillverkat av.

För det mesta har vi en chans att få ett ädlare ljud med ett träinstrument och det är på dessa instrument vi kommer att fokusera mer. Det finns åtminstone flera dussin träslag som används för att bygga brännare. De är olika genrer, varför vi får en annan nyans av färgen på vårt instrument från var och en av dem. De populäraste är bland annat: päron, rosenträ, buxbom, oliv, grenadilla, tulpanträd, ebenholts, lönn eller plommon. Vilket instrument man ska välja beror i första hand på spelarens individuella preferenser.

Ett lite annorlunda ljud är att föredra för solospel och annorlunda för lagspel. Träsorter som ger ett runt, elegant och mer uttrycksfullt ljud är mer lämpade för solospel. Å andra sidan, för flöjtensembler är det bättre att använda instrument av trä som möjliggör ett mjukare ljud, som därför är mer dämpat i detta avseende.

Ljudmöjligheter

Som det nämndes i föregående del av vår guide är de mest populära blockflöjtarna C-sopranblockflöjterna, som sträcker sig från c2 till d4. Å andra sidan, om vi vill uppnå ett lägre ljud kan vi använda altflöjten, vars omfång ligger på en skala från f1 till g3. Lägre än altflöjten kommer tenorflöjten med tonomfånget från c1 till d3 att spela, och basflöjten med tonomfånget från f till g2 som lägst. Å andra sidan kommer den högst klingande vara en sopraninoflöjt med en tonskala från f2 till g4. Dessa är de mest populära typerna av blockflöjter, vars storlek är praktiskt taget densamma som för andra blåsinstrument, t.ex. saxofoner. Naturligtvis finns det andra mindre populära varianter, såsom C-tuning basblockspelare, eller kontrabas, sub-bas eller sub-sub-basflöjt. Tack vare ett så brett utbud av olika typer av blockflöjt kan vi hitta användningen av instrumentet i nästan alla musikgenrer och tonarter.

Typer och system för fingersättning

De mest populära typerna av fingersättning är de tyska och barocka systemen. Det är giltigt för de flesta skolflöjter och därför bör du, innan du gör ett köp, veta vad skillnaderna mellan de två systemen är för att göra det bästa valet. Den viktigaste skillnaden finns i fingersättningen av F-tonen med ett sopraninstrument, som vid första anblicken är enklare i det tyska systemet än i det barocka systemet. I det tyska systemet öppnas alla tre nedre hålen, medan i barocksystemet endast det tredje hålet från botten öppnas, vilket tvingar oss att täcka de två nedre hålen. Naturligtvis är det egentligen bara en fråga om en viss teknisk vana, men vi ska inte låta oss vägledas av denna aspekt av underlättande, eftersom denna underlättande kan ge oss obehag i det långa loppet.

Vi bör titta vidare på mer utvecklade grepp som gör att vi kan spela höjda eller sänkta ljud. Och här, med det tyska systemet, kan vi ha problem med korrekt stämning när vi försöker extrahera till exempel det F-skarpa ljudet, vilket kommer att kräva mer komplicerad fingersättning för att uppnå ren intonation. Av denna anledning är de allra flesta läroböcker fokuserade på axelsystemet, som i ett bredare utbildningssammanhang är mer tillgängligt för eleven.

Hur man känner igen barocksystemet visuellt och hur man tyska

Recept, oavsett vilket system de är byggda för, ser nästan identiska ut. En sådan synlig skillnad är att i barocksystemet är öppningen av F-klangen i fallet med sopranblockflöjten eller B-klangen i fallet med altflöjten större än de andra öppningarna.

Dubbla hål

De två nedre hålen i vanliga blockflöjter tillåter oss att spela en förhöjd ton. För ett sopraninstrument kommer dessa att vara tonerna C / Cis och D / Dis. Det är tack vare om vi täcker ett av de två hålen eller båda hålen som vi kan öka eller minska ljudet.

Underhåll av flöjt

Och som i fallet med en plastflöjt räcker det att rengöra och skölja den väl, i fallet med en träflöjt behöver den dessutom underhållas då och då. För att skydda instrumentet från den fukt som genereras när man spelar, måste träflöjten oljas in. Denna olja bibehåller den fulla skönheten i ljudet och reaktionen. I avsaknad av sådant underhåll kan vårt instrument förlora kvaliteten på sitt ljud, och utloppsöppningen blir oönskad grovhet. Hur ofta man ska smörja vårt instrument beror till stor del på vilken träslag det är gjort av och vad tillverkarens rekommendationer är.

Det antas dock att sådan oljning bör utföras cirka två eller tre gånger per år. Linolja är en sådan naturlig olja för impregnering av träinstrument.

När vi fördjupar oss djupare och djupare i vår kunskap om blockflöjten ser vi att ett till synes enkelt skolmusikinstrument börjar förvandlas till ett seriöst, fullfjädrat instrument som inte bara kan låta vackert utan som framför allt också måste tas om hand ordentligt. .