Klassisk musik |

klassisk musik (av lat. classicus – exemplarisk) – musik. verk av högsta konst. krav, som kombinerar djup, innehåll, ideologisk betydelse med perfektion av form. I denna mening är begreppet "K. m.” inte begränsat till.-l. historiska ramar – det kan hänföras till både produkter skapade i det avlägsna förflutna och moderna. uppsatser. Men "tidens prövning" bör också beaktas: historisk. erfarenhet visar att när man utvärderar musiken. driva. samtida gjorde ofta misstag. Verk som inte hade höga konster. meriter, vunnit popularitet, eftersom de svarade på en eller annan begäran från sin tid. Och vice versa, pl. verk som inte fick erkännande under sina upphovsmäns liv, klassades med tiden som klassiska och gick in i världsmusikens "gyllene fond". konst. Konceptet "K. m.” ej begränsat och k.-l. nat. ramar. Verk klassificerade som K. m. få erkännande inte i ett land, utan i många andra. länder. Konceptet "K. m.” rätteligen tillämpat på allt arbete av var och en av de största kompositörerna genom alla tider och folk, osn. en del av vars verk uppfyller de krav som anges ovan. I ett fall har begreppet "K. m.” den tolkas också som historiskt specifik – i relation till J. Haydns, WA​Mozarts och L. Beethovens verk; deras verk kallades Wiens musikklassiker, Wiens klassiska skola. Förstått i denna mening, termen "K. m.” betecknar också en viss historiskt specifik musikstil, en viss konst, en trend (liknar den besläktade termen klassicism i ordförrådshänseende, som dock är bredare och mer inkluderande i betydelsen). I alla andra fall, uttrycket "K. m.” betyder inte k.-l. viss stil eller riktning. Således klassificeras också kompositionerna av JS Bach och GF Handel ("gamla klassiker"), liksom verk av de romantiska kompositörerna F. Schubert, R. Schumann, F. Chopin och andra som klassisk musik.