Tonalitetstermometer: en intressant observation...

Är du bekant med den så kallade "tontermometern"? Coolt namn, eller hur? Var inte orolig, musiker kallar en tonal termometer för ett intressant schema, liknande schemat för en kvartofemte cirkel.

Kärnan i detta schema är att varje nyckel upptar ett visst märke på skalan beroende på antalet nyckeltecken i den. Till exempel, i G-dur finns det ett skarpt, i D-dur är det två, i A-dur finns det tre, etc. Följaktligen, ju fler skarpa det finns i en tonart, desto "hetare" är dess "temperatur", och högre positionen den intar på "termometer"-skalan.

Men platta tangenter jämförs med "minustemperatur", så i fallet med lägenheter är det motsatta: ju fler platta tangenter i en tangent, desto "kallare" är den och desto lägre är dess position på tontermometerskalan.

Tonalitetstermometer – både rolig och visuell!

Som framgår av diagrammet är tonarna med det största antalet tonartecken C-dur med sin parallella as-moll och C-dur med sin parallella as-moll. De har sju skarpa och sju platta. På termometern intar de extrema positioner på skalan: C-dur är den "hetaste" tangenten och C-dur är den "kallaste".

Tangenter där det inte finns några tonarter – och dessa är C-dur och a-moll – är förknippade med en nollindikator på termometerskalan: de har noll skarpa och noll flata.

För alla andra nycklar, genom att titta på vår termometer, kan du enkelt ställa in antalet tecken i nyckeln. Dessutom, ju högre tonaliteten är på skalan, desto "hetare" och "skarpare" är den, och omvänt, ju lägre tonaliteten är på skalan, desto "kallare" och "platt" är den.

För större tydlighet bestämde jag mig för att göra termometerskalan färgad. Alla skarpa nycklar är placerade i cirklar med en rödaktig nyans: ju fler märken i nyckeln, desto rikare färg - från subtilt rosa till mörkt körsbär. Alla platta tangenter är i cirklar med en blå nyans: ju plattare, desto mörkare blir nyansen av blått – från ljusblått till mörkblått.

I mitten finns, som du kanske har gissat, en cirkel i turkos för neutrala skalor – C-dur och a-moll – tonarter där det inte finns några tecken vid tonarten.

Praktisk tillämpning av tonalitetstermometern.

Varför behöver du en tonal termometer? Tja, i den form som jag presenterade det för dig, kan det bli både ett litet bekvämt fuskblad för orientering i nyckeltecken och ett visuellt diagram som hjälper dig att lära dig och komma ihåg alla dessa toner.

Men det verkliga syftet med termometern ligger faktiskt någon annanstans! Den är utformad för att enkelt beräkna skillnaden i antalet nyckeltecken för två olika toner. Till exempel, mellan B-dur och G-dur är det en skillnad på fyra skarpa toner. En dur skiljer sig också från F-dur med fyra tecken. Men hur kan detta vara??? A-dur har trots allt tre skarpa och F-dur har bara en platt, varifrån kom dessa fyra markeringar?

Svaret på denna fråga ges av vår nyckeltermometer: En dur är i "plus"-delen av skalan bland skarpa tangenter, upp till "noll" C-dur - bara tre siffror; F-dur upptar den första divisionen av "minus"-skalan, det vill säga den är bland de platta tangenterna, från C-dur till den finns det en platt; 3+1=4 – det är enkelt...

Det är konstigt att skillnaden mellan de längsta tangenterna i termometern (C-dur och C-dur) är så mycket som 14 tecken: 7 skarpa + 7 plattor.

Hur hittar man nyckeltecken på samma tonalitet med en tonalitetstermometer?

Detta är den utlovade intressanta observationen om denna termometer. Faktum är att nycklarna med samma namn skiljer sig åt med tre tecken. Låt mig påminna dig om att tonarter med samma namn är de som har samma tonika, men den motsatta modala lutning (tja, till exempel F-dur och F-moll, eller E-dur och E-moll, etc.).

Så i moll med samma namn finns det alltid tre färre tecken jämfört med dur med samma namn. I dur med samma namn, jämfört med moll med samma namn, tvärtom, finns det ytterligare tre tecken.

Om vi ​​till exempel vet hur många tecken det finns i D-dur (och den har två skarpa tecken – F och C), så kan vi enkelt beräkna tecknen i D-moll. För att göra detta går vi ner tre divisioner av termometern lägre, och vi får en platt (tja, eftersom det finns en platt, så kommer det säkert att bli B-platta). Så här!

Ett kort efterord...

För att vara ärlig har jag aldrig använt en tonalitetstermometer själv, även om jag har känt till existensen av ett sådant system i 7-8 år. Och så, för bara några dagar sedan, var jag återigen väldigt intresserad av just denna termometer. Intresset för den väcktes i samband med en fråga som en av läsarna skickade till mig på mejl. Vilket jag tackar henne så mycket för!

Jag ville också säga att tonalitetstermometern har en "uppfinnare", det vill säga en författare. Jag kom bara inte ihåg hans namn än. Så fort jag hittar det kommer jag att meddela dig! Allt! Hejdå!