Sjunde ackord |

Ett septimackord är en fyrton, i vars grundform ljuden är ordnade i terts, det vill säga en treklang med en terts tillagd ovanpå. Ett karakteristiskt drag för septimackordet är septimintervallet mellan ackordets extrema ljud, som tillsammans med treklangen, som är en del av septimackordet, bestämmer dess utseende.

Följande sjundeackord särskiljs: en dur-treklang, bestående av en durtreklang med en stor septiad, en liten dur – från en durtreklang med en liten septim, en liten moll – från en molltreklang med en liten septima, en liten inledande – från en förminskad triad med en liten sjua, en förminskad inledning – från en reducerad treklang med förminskad sjua; septimackord med en förstärkt kvint – en dur-moll, bestående av en molltreklang med en dur septim, och ett septimackord av en förstärkt treklang med en dursep. De vanligaste septimackorden är: dominant septimackord (litet dur), betecknat med V⁷ eller D⁷, är byggd på V Art. dur och harmonisk. mindre; liten inledning (m. VII⁷) – på VII Art. naturlig huvudämne; reducerad inledande (d. VII⁷) – på VII Art. harmonisk dur och harmonisk. mindre; subdominant S. – på II-talet. naturlig dur (liten moll, mm II⁷ eller II⁷), på II Art. harmonisk dur och båda typerna av moll (liten med reducerad treklang, eller liten inledande S. – mv II⁷). Sjundeackordet har tre tilltal: det första är ackordet kvint-sex (^6/5) med en tertston i den lägre rösten, den andra är en terzkvartakkord (^3/4) med en femte ton i det lägre ljudet, är tredje ett andra ackord (²) med en septima i lägre röst. De vanligaste är dominanterna för septimackordet och kvintsextackordet för subdominanten i sjundeackordet (II⁷). Se ackord, ackordinversion.

VA Vakhromeev