Vals av F. Carulli, notblad för nybörjare

"Tutorial" gitarrlektion nr 15

Valsen av den italienske gitarristen och kompositören Ferdinando Carulli skrevs med ett byte av tonart (i mitten av stycket syns det fissiska tecknet vid tonarten). Att ändra tonarten diversifierar stycket avsevärt, ger det en ny ljudpalett och förvandlar ett enkelt gitarrstycke till ett litet vackert stycke. Denna vals är framför allt intressant eftersom du i den för första gången kommer att kombinera både ljudextraktionstekniker – tirando (utan stöd) och apoyando (med stöd), differentiera ljud beroende på deras betydelse och bemästra en ny spelteknik – fallande och stigande legato.

Till att börja med, låt oss minnas lektion nr 11 Teori och gitarr, som talade om tekniken att spela "apoyando" - att spela baserat på en intilliggande sträng. I F. Carullis vals måste temat och basarna spelas med just denna teknik, så att temat sticker ut i sin klang och är starkare än ackompanjemanget (temat här är: alla ljud på första och andra stråken). Och ackompanjemanget bör spelas med "tirando"-tekniken (ackompanjemanget här är den tredje öppna strängen). Endast med förbehåll för sådan ljudextraktion kommer du att få ett lättnadsklingande arbete, så var uppmärksam på mångsidigheten: bas, tema, ackompanjemang!!! Det kan uppstå svårigheter till en början, och försök därför inte att bemästra hela stycket – ställ dig till uppgiften att först lära dig och spela de första två, fyra raderna, och först därefter gå vidare till nästa del av valsen, efter att ha bemästrat legato teknik, som kommer att diskuteras senare.

Från föregående lektion nr 14 vet du redan att i musiktexten kopplar slurtecknet två identiska ljud till ett och summerar dess varaktighet, men det är inte allt du behöver veta om slurret. En liga placerad över två, tre eller fler ljud av olika höjd innebär att det är nödvändigt att spela de toner som täcks av ligan på ett sammanhängande sätt, det vill säga att noggrant bibehålla deras varaktighet med en mjuk övergång från en till en annan - en sådan sammanhängande prestanda kallas legato (Legato).

I den här lektionen kommer du att lära dig om "legato"-tekniken som används inom gitarrteknik. "legato"-tekniken på gitarren är en teknik för ljudextraktion som mycket ofta används vid utövande. Denna teknik har tre metoder för ljudproduktion. Med Waltz F Carulli som exempel kommer du att bekanta dig med endast två av dem i praktiken.

Den första metoden är "legato"-tekniken med en stigande ordning av ljud. Var uppmärksam på början av den femte raden i valsen, där två sluddriga toner (si och do) bildar ett utslag (inte en hel takt). För att utföra den stigande "legato"-tekniken är det nödvändigt att utföra den första tonen (si) som vanligt - extrahera ljudet genom att slå på strängen med högerhands finger, och det andra ljudet (do) utförs genom att slå på vänsterhandsfinger, som faller med kraft till 1:a bandet på 1:a strängarna, vilket gör att det låter utan högerhands deltagande. Var uppmärksam på att det första ljudet (si) som utförs på det vanliga sättet för ljudextraktion alltid bör vara något högre än det andra (do).

2:a vägen – fallande legato. Vänd nu din uppmärksamhet till mitten av den näst sista och sista raden av musiktext. Du kan se att här är noten (re) ligerad med noten (si). För att utföra den andra metoden för ljudextraktion är det nödvändigt att utföra ljudet (re) som vanligt: vänsterhands finger på den 3:e bandet trycker på den andra strängen och högerhands finger extraherar ljudet. Efter att ljudet (re) har låtit, tas vänsterhands finger åt sidan (ned parallellt med metallbandet) vilket gör att den andra öppna strängen (si) låter utan att högerhanden deltar. Var uppmärksam på att det första ljudet (om) som utförs på det vanliga sättet för ljudextraktion alltid bör vara något högre än det andra (si).