"Case history"-inspelare

Drivkraften till denna hobby (nej, det är mer än en hobby) gavs av en tjej. Många år sedan. Tack vare henne ägde en bekantskap med detta musikinstrument, blockflöjten, rum. Sedan köp av de två första flöjterna – plast och kombinerade. Och så började studiernas månader.

Hur mycket är…

Berättelsen handlar inte om den allra första flöjten. Den var gjord av plast och senare gick det inte längre att spela på den – ljudet verkade skarpt, "glasigt". Så det blev en övergång till trädet. Närmare bestämt på ett verktyg som är tillverkat av vilken typ av trä som helst. Från ask, lönn, bambu, päron, körsbär, etc. Det finns många alternativ. Men ändå, när du köper ett instrument tar du det i dina händer, tar det till dina läppar, rör vid det, gör ett ljud – och först då känner du om det är ditt instrument eller inte. Man måste fortfarande lära känna varandra, lära känna varandra, bli en helhet – helst. Men till en början vet man inte om det och tänker inte på det. Framför dig finns en blockflöjt, som "blev sjuk".

Det här är historien...

Jakten på ett värdefullt (och verkligt!) instrument ledde till det regionala centret – Perm. Genom den välkända resursen Avito. Det var december, nyårsafton. Och här är historien. Flöjt av östtyskt ursprung. Ungefär 1981. Killen som ägde den är nu aktivt engagerad i affärer. Instrumentet i sig är ett arvegods i familjen. De ville först inte sälja. Han spelade det aktivt när han var tre eller fyra år gammal. Och till och med vunnit några priser på tävlingar. Sedan övergav han det och instrumentet låg i fjorton år i en resväska på mezzaninen. Det är häpnadsväckande att det inte spricker eller spricker. Det är vad det betyder – ett kvalitetsverktyg!

Vad är det svåraste?

Det visade sig att att lära sig noterna (det var också ett slags komplex sedan skolan) inte är det värsta och inte det svåraste. Mycket svårare är att lära sig att hålla ljudet, ställa in rätt andning och uppnå harmoni. Arbetet med detta pågår fortfarande. Ibland verkar det som att alla ansträngningar går i sjön. Ibland känner man sig tvärtom nästan som en Mästare. Den sista känslan är falsk och farlig. Det är bättre när någon hittas i tid som klickar på näsan och sänker den till vår syndiga jord. Det är användbart.

Finns det någon fördel?

Vilka är fördelarna med att träna? Det är många. För det första förbättras den allmänna hälsan. För det andra lär du dig att kontrollera din andning. För det tredje räcker det att bara leka lite och överlämna sig till ljudets kraft, eftersom du förstår hur små våra dagliga gräl och gräl är. Musik är en bottenlös avgrund. Och det är läskigt att kasta sig in i det, och det lockar som en magnet.

Planer – havet …

Flöjtens historia, som började i december för flera år sedan, fick en helt oväntad fortsättning i somras. Ja, spelet har blivit bättre. I någons ögon och i någons hörsel – mycket bättre. Låt det vara så – från sidan är det mer synligt och hörbart. Men hjälten i den här artikeln svarade aldrig direkt på frågorna om vad jag vill uppnå. Men vad vill han egentligen? Ge solokonserter med en flöjt? Gud förbjude! Det finns människor som inte tål ljudet av det, de orkar inte i en och en halv timme. Ja, och att spela samma (om än älskade) instrument under så lång tid själv kommer ofrivilligt att bli uttråkad. Så i denna mening står människan vid ett vägskäl. Jag märkte mer än ett paradoxalt mönster: ju bättre du spelar, desto mindre vill du spela på evenemang. Men offentligt och för människor – du är alltid välkommen!

Vad handlar det här om? Det faktum att verktyget började leda. Om att tjäna pengar. Från trehundra rubel till ett och ett halvt tusen för en timmes spelande på gatan. Få? Massor? Det är inte lika för alla. Det handlar inte om att skryta. Tvärtom, en hel del planer för nästa varma säsong. Du måste ange din förmåga att spela flöjt i systemet. Jag vill verkligen inte. Om bara själen inte lämnade spelet. Låt oss hoppas att detta inte händer. Flöjten är nu både sjuksköterska och inspiratör. Vad mer kan man önska sig?