Konserthallar |

Konserthus är lokaler avsedda för offentligt framförande av musik. produkter, lämpligt utrustade och som uppfyller vissa akustiska krav. och arkitektoniska krav. Förekomst Till. — naturligt resultat istorich. musikutveckling. kultur i kon. 17 – beg. 18-talet Om under föregående period centra isp. musik var kyrkor, palats, församlingar. t-ry, aristokratisk. salonger tillgängliga för upphällning begränsade. krets av människor, sedan när bourgeoisin utvecklas. samhälle konc. publiken började expandera avsevärt, det fanns konc. organisationer som organiserade regelbundna uppträdanden av grupper och solister i köpmäns lokaler. och hantverksskrån, salar på hotell och restauranger, samt i operateatrarnas lokaler. Den första specialiserade K. z. byggdes 1690 i London av Concerts of Vocal and Instrumental Music Society. Under hela 18-talet K. z. uppstod i Frankrike, Holland, Tyskland och ett antal andra europeiska länder; företag, förlag, muser deltog i deras konstruktion. about-va och andra organisationer. Konstruktionen av K. z. på 19-talet som en konsekvens av den allmänna demokratiseringsprocessen av muser. liv, samt uppkomsten av stora permanenta orkestrar. Detta ledde till en ökning av hallarnas storlek och kapacitet (upp till 1,5-2 tusen personer). Samtidigt utvecklad arkitektonisk och akustisk. normer motsvarande konstruktion. teknik från den perioden.

Under 20-talet fortsätter det intensiva bygget av K. z. Specialister höjs. rum för kammarkonserter restaureras och rustas om för konsertsalar. antika palats och slott, i vissa fall som K. z. kyrkor används. byggnad. Tillsammans med detta skapas stora K. z. (3 tusen eller fler platser), där de senaste prestationerna inom akustik tillämpas. teknologi. Övergången från den kvadratiska formen av de första kortslutningarna blir karakteristisk. till rektangulär eller oval, med en scen, tydligt avskild från publiken. rader. I avdelningsfallen är scenen placerad i mitten av salen. Storlekar av modern K. z. är olika: kammarsalar (upp till 500 platser) är avsedda för kap. arr. för framträdanden av solister, för sonataftnar och små instr. och wok. ensembler; stora salar (från 500 platser eller fler) – för symfoniska framträdanden. orkestrar, körer, sång och koreografi. grupper, samt ledande solister. Det finns även sk. sommarkonserthus byggda i det fria i form av amfiteatrar med ”skal”-scen eller med sittplatser för åskådare under lätt gångjärnstak. Liknande hallar byggs bh i semesterorter och förortsområden i stora städer. Olika K. z. besitter alla moderna kulturcentra i världen. De flesta av salarna tillhör filharmonikerna, musiken. om dig, uterum, prof. föreningar. Till den bästa zaruben. K.z. tillhöra K. z. Society of Friends of Music (Wien), House of Arts. Smetana (Prag), Ateneum (Bukarest), Bulgarien (Sofia), Festival Hall och Albert Hall (London), Lincoln Center, Carnegie Hall (New York), Concertgebouw (Amsterdam), West Berlin Philharmonic, Gavo, Pleyel (Paris), Konserthuset (Stockholm) m.fl.

Den första K.z. tjänstgjorde i Ryssland på 18-talet. teater. salar, musikhallar klubbar, utbildningsinstitutioner (Smolny och Ekaterininsky instituten, Academy of Arts i St. Petersburg, Moskva universitet, etc.), från 19-talet. även lokalerna för de adliga församlingarna i S:t Petersburg, Moskva och andra städer, där betalda konserter regelbundet gavs. I våning 2. 19-talets stora uterum byggdes. i Petersburg. och Mosk. uterum, och senare ett antal speciallokaler i andra städer. Efter stor oktober socialist. revolutioner i K. z. adelsförsamlingarnas lokaler omvandlades (K. z. Leningrad. Philharmonic Society, Column Hall of the House of the Unions i Moskva, NV Lysenko Philharmonic Hall i Kiev, etc.). Tillsammans med byggandet av nya K. z. specialist. utnämningar (i Jerevan, Tallinn, Minsk och andra städer) under K. z. ett antal gamla lokaler som tidigare hade använts för andra ändamål renoverades (Engelhardthallen – senare den lilla salen uppkallad efter MI Glinka från Leningrad Philharmonic Society, Kremls konserthus i Gorkij, hallen i Domkatedralen i Riga, och andra). Specialist. K.z. finns i alla huvudstäder i unionens republiker och stora kulturcentra. Vid 60 – tidigt. 70-talet praxis att bygga den sk. kombinerade konsertsalar, kännetecknade av sin ökade kapacitet (från 3 till 6 personer) och anpassade både för konserter och för andra massevenemang - kongresser, teaterföreställningar och filmdemonstrationer (Kremlin Palace of Congresses i Moskva, biografer och konserthus) Oktyabrsky ” i Leningrad, ”oktober” i Moskva, ”Ukraina” i Kharkov, etc.). Stora K. z. byggs på stora hotell ("sovjetiska" i Moskva, etc.). K.z. i Sovjetunionen har de många uch. institutioner, företag, samhällen. organisationer (inklusive All-Union House of Composers i Moskva), arbetar-, landsbygds- och studentpalats och kulturhus samt klubbar. K.z. av sommartypen byggdes i semesterorterna Sochi, Jurmala, Palanga och andra. i Sovjetunionen: Stora och små salar i Moskva. vinterträdgård dem. PI Tchaikovsky, Column Hall of the House of Unions, Concert Hall uppkallad efter PI Tchaikovsky, State Concert Hall "Russia" i Moskva, Leningrads stora och små salar. vinterträdgård dem. NA Rimsky-Korsakov, Lilla salen. MI Glinka Leningrad. Filharmonikerna, K. z. Azerbajdzjans konservatorium (Baku), K. z. "Estonia" (Estniska statsfilharmonikerna i Tallinn), K. z. Georgian State Philharmonic i Tbilisi, K.z. filharmoniska sällskapet i Kazan, K. z. orgel och kammarmusik i Kutaisi, K. z. t-ra "Vanemuine" i Tartu, K. z. Kulturpalatset "Ukraina" i Kiev, K. z. Palace dem. VI Lenin i Alma-Ata och andra.

Referenser: Semenova IN, Stupel AM, Small Hall uppkallad efter MI Glinka; Andronikov IL, The Great Hall of the Philharmonic är en av de bästa platserna på jorden, båda i samlingen: Leningrad State. Order of the Red Banner of Labour Philharmonic, M., 1972; Moscow Philharmonic (sammanställd av L. Grigoriev, J. Platek), M., 1973, sid. 219-22.

MM Yakovlev