Även |

ital. basso – låg; fransk bas; Engelsk bas

1) Den lägsta manliga rösten. Det finns hög, eller melodiös, bas (italiensk basso cantante) och låg eller djup bas (italiensk basso profundo), i operaframförande – en karaktäristisk, komisk bas (italiensk basso buffo). Hög bas är av två typer: lyrisk – mjukare och dramatisk – starkare; lyrisk basomfång – G-f1, dramatisk – F-e1. Höga basar kännetecknas av styrka och kraft i de övre ljuden och svagare ljud av låga ljud. Låg bas (i rysk körsång kallas den ”central”) kännetecknas av ett djupt, fylligt ljud i det låga registret och spänning – i det övre; dess intervall är (C, D)E – d1(e1).

Bland de ljusaste operapartierna för hög (melodiös) bas är Wotan (Valkyrie), Susanin, Boris Godunov, Dosifey, Konchak, Kutuzov, för låg (djup) bas – Sarastro (Trollflöjt), Osmin (Abduction from the Seraglio” av Mozart ), Fafner (“Siegfried”), för komisk bas – Bartolo (“Barberaren från Sevilla”), Gerolamo (“Det hemliga äktenskapet” av Cimarosa), Farlaf.

Höga och låga basar bildar en basgrupp av röster och i kören framför de delen av andrabasarna (delen av de första basarna framförs av barytoner, som ibland förenas av lyriska basar). I ryska körer finns en speciell, lägsta typ av bas – basoktaver med omfång (A1) B1 – a (c1); Octaviströster låter särskilt vackert i a cappella-körer. Bas-baryton – se Baryton.

2) Den lägsta delen av ett polyfont musikstycke.

3) Digital bas (basso continuo) – se Allmän bas.

4) Musikinstrument med lågt register – tuba-bas, kontrabas, etc., samt folkcello – basola (Ukraina) och basetlya (Vitryssland).

I. Herr Licvenko